tisdag 28 februari 2017

Läst i februari

Jag läste åtta seriealbum, sju romaner, tre diktsamlingar, en novellsamling och en essä/skrift i februari. Vilket känns rätt bra med tanke på hur kort månaden är.


Southern Bastards Vol. 1: Here was a man
Southern Bastards Vol. 2: Gridiron av Jason Aaron (text) och Jason Latour (bild)
Tecknad serie om en stad i amerikanska södern som styrs av en kriminell fotbollstränare. Börjar som en rätt vanlig 'ensam man kommer hem och rensar upp sin stad'-berättelse men blir efter hand lite annorlunda.

Utsatt i musiken. Dikter 1957-73 av Petter Bergman
"Ja, visst fryser det i oss./Visst tröttnar vi./Visst är det dagar utan hopp./Varenda vinterdag/för många dagar och för lite hopp."

Innan männen av Nina Bouraoui
"Jag läste den snabbt, i solen, jag drack öl och orden kom in i blodet samtidigt med alkoholen," Fransk kortroman. Mycket bra.

Öppen stad av Teju Cole
Roman. Också mycket bra.

We all wish for deadly force av Leela Corman
En samling med självbiografiska serier av en judisk amerikan som arbetat i Egypten som magdansös.


Pretty deadly Vol. 2 av Kelly Sue DeConnick (text) och Emma Rios (bild)
Om dödens dotter. Där förra albumet var vilda västern så är detta en krigsserie. Teckningarna är väldigt vackra den här gången också.

Trees vol. 2 av Warren Ellis (text) och Jason Howard (bild)
Svagare än förra albumet.

Gitarr och dragharmonika av Gustaf Fröding
"Jan Ersa,/Per Persa,/de höllo aldrig fred."
Frödings debutdiktsamling. Lite ojämn, något som förstärktes av att jag hade läst flera av de bättre dikterna förut.

En biodlares död av Lars Gustafsson
Omläsning.

Eyes of the cat av Alejandro Jodorowsky (text) och Mœbius (bild)
Franskt seriealbum. Första samarbetet mellan Jodorowsky och Mœbius

Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier
Skräcknoveller. Recension kommer snart.


Prez: Corndog-In-Chief av Mark Russell (text) och Ben Caldwell (bild)
Satirisk sf-serie om en tonårig flicka som blir vald till president i Förenta staterna.

Kyckling med plommon av Marjane Satrapi
Seriealbum om en musiker som bestämmer sej för att dö. Mycket bra.

Apelsinmannen av Birgitta Stenberg
Bokcirkelbok.

En människa tvättar sig ren i en sjö av Felicia Stenroth
"hanja stängde av sin radio den nittonde februari och/satte inte på den mer"

För Lydia av Gun-Britt Sundström
Nu har jag läst alla Sundströms romaner.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Omläsning. Läste om denna innan jag läste För Lydia (som delvis bygger på boken). Jag kom ihåg mindre av den än jag kom ihåg. Men den vart bra.

Gösta Oswald av Birgitta Trotzig
Essä.

Grodden av Tarjei Vesaas
Norsk roman.

söndag 26 februari 2017

Citerat från veckans läsning

"— Så det är ingen som har tid att stoppa UKAS längre?
  — Just nu tycks det viktigaste vara att stoppa julen. Och det är väl bra det också i och för sig.
  Javisst. Stoppa julen, stoppa allting. 'Stoppa världen', kan ingen stoppa världen, den är så tröttsam."
ur För Lydia av Gun-Britt Sundström

"Snön föll utanför fönstren som på en bild i en bok."
ur Historien om Quiet Dell av Jayne Anne Phillips, övers. Mats Hörmark

torsdag 23 februari 2017

Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg


"Det som behövs sägas har redan sagts. Det vi kan göra är att pussla ihop bitarna." Så slutar essän "I Themsens smutsiga vatten" i Mattias Jeschko-Edbergs nya bok Och en konung trädde in i mörkret. En samling artiklar och kommentarer enligt undertiteln.
Och vad som behöver säjas, vad som har sagts och vad som inte kan säjas är något som återkommer i texterna här om böcker, tv-serier, politik, filosofi, musik och poesi.

En del av texterna har publicerats tidigare. Texterna om böcker är ibland regelrätta recensioner, ibland är böckerna snarare avstamp för resonemang.
Essäerna har ofta ett malmöperspektiv, vilket man som malmöbo inte är bortskämd med. En text som bland annat tar upp hur Rosengård beskrevs av Fox News år 2004 ("Det cyniska svaret är att Fox News åkte till Rosengård så att de skulle slippa åka till Baltimore.") har fått ny aktualitet den här veckan.

Den texten handlar om David Simons tv-serier Uppdrag mord och The Wire. 
En annan artikel tar upp hur Simons Generation Kill mottogs i Sverige, hur lätt man godtog de amerikanska soldaternas perspektiv. Det är en av flera texter i samlingen om USA. Eller bilden av USA. "Det handlar om hur vi blir betagna, inte av USA, utan av vår bild av USA."

Titelessän är en av texterna om USA. Om USA:s krigföring i Irak. Den anknyter också till Joseph Conrads Mörkrets hjärta. Vilket är en anledning till att boken fick mej att tänka på Sven Lindqvists Utrota varenda jävel. Lindqvists bok börjar med orden "Du vet redan tillräckligt." Och Jeschko-Edberg verkar instämma: "Vi vet alla vad som sker, men vi arbetar frenetiskt för att inte behöva erkänna det."

Tidigare har Jeschko-Edberg gett ut diktsamlingen Eldträd tidig morgon (och en novellsamling, men den har jag inte läst). Flera teman återkommer från diktsamlingen. En dikt heter till exempel "Roseanne Barr" och en fängslande text i Och en konung handlar om komikern Roseanne Barr. Essäerna om USA:s krigföring känns som en fortsättning på dikten "Transkriptioner av dagsljus" om tortyr i Eldträd. (Här är min recension av Eldträd, den finns att köpa på Bokus rea).

I Och en konungs sista text om sockerförsöket, ett ett av den svenska statens största övergrepp på funktionshindrade och en avhandling som ursäktar det så räcker till slut prosan inte till utan tect bryts upp och övergår till poesi, blir till dikt.

Det finns många av artiklarna och kommentarerna som man hade kunnat skriva mer om. "Anteckningar om Lars Noréns tidiga poesi" tyckte jag mycket om. De flesta essäerna fann jag läsvärda, även de om jamaicansk reggae  som jag aldrig lyssnat på.
En skildring där jaget är på semester och fantiserar om hur civilisationen går under i en zombiekatastrof är en av höjdpunkterna (och påminde mej också om Lindqvist).

Allt som allt är det en fängslande bok. Ibland en uppfordrande bok: "Vi måste skaffa oss bättre fantasi, så att vi kan drömma oss bortom denna värld."

måndag 20 februari 2017

Citerat från förra veckans läsning

"Äntligen något de hade gemensamt. De hade inte läst nobelpristagaren."
ur För Lydia av Gun-Britt Sundström

"Today marks ten years since the end of the social network wars. We celebrate the triumph of twitter! And mourn the ten million dead."
ur Prez Volume 1: Corndog-in-chief av Mark Russell

söndag 12 februari 2017

Citerat från veckans läsning

"Det skymde.
  Den brukade vara välkommen, skymningen. Det skymmer, brukade folk säga när det led mot kvällen ute på arbetsplatserna om hösten. När man väntat på att det skulle sägas. Ja tack, tänkte man och gick hem från slitet.
  I kväll sas det inget om detta. De såg det med skräck: det är slut på ljuset. Då blir det värre ändå."
ur Grodden av Tarjei Vesaas, övers. Gustav Sandgren

"Det är ju ett ständigt problem. Att stå emot den orientalistiska impulsen, menar jag. Vem skulle ge ut den som låter bli? Vilken västerländsk förläggare vill ha en marockansk eller indisk författare som inte sysslar med orientalisk fantasi, eller som inte tillgodoser törsten efter fantasi? Det är ju trots allt därför Marocko och Indien existerar, för att vara just orientaliska." 
ur Öppen stad av Teju Cole, övers. Erik MacQueen

lördag 11 februari 2017

Ur Framtidsmannen av Edward Bryant (1945-2017)

"han hade uppfunnit ett helt nytt blixtkrigsspel kallat Kärnvapenanfall ('Vinn under de första trettio sekunderna — eller glöm alltsammans!'). Kärnvapenanfall refuserades av de stora speltillverkarna och blev aldrig lika populärt som Drakar & Demoner. Men hans konservativa vänner älskade det."
ur "Framtidsmannen" av Edward Bryant, övers. Sam J. Lundwall

söndag 5 februari 2017

Citerat från veckans läsning

"Fallet 'Werther' är typiskt. Då Goethe en gång i sin ungdom hade en trasslig och tragisk kärlekshistoria, skrev han en roman som slutade med hjältens självmord. Den romanen lär på sin tid ha förorsakat en hel liten självmordsepidemi, dock tyvärr inte bland diktarna!"
ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

"Mina drömmar är uppochnervända städer."
ur Innan männen av Nina Bouraoui, övers. Maria Björkman

onsdag 1 februari 2017

10 bra serier av Gilbert Hernandez

I dag fyller den amerikanske serietecknaren Gilbert Hernandez 60 år. Det firar vi med en lista.


Den skrattande solen
En amerikan i Palomar
Blod över Palomar
De här tre albunen handlar om den mexikanska byn Palomar (Hernandez far är mexikan). Det är en märklig blandning mellan såpopera och magisk realism. Serierna om Palomar är Hernandez mest hyllade och lästa verk.

High Soft Lisp
Ett album om Fritz som förekommer i många av Hernandez senare serier.


Birdland
En pornografisk serie. Obscen och bisarr.

New love
Mest kortare skämtserier.

Julio's day
En serie där vi får följa Julio och människorna kring honom under hans långa liv. Delar av den har gått i svenska Galago. Den näst mest hyllade serien efter Palomar.


Marble Season
Självbiografisk lite vemodig barndomsskildring.

Hypnotwist
Många av Gilbert Hernandez serier har gått i Love & Rockets. En serietidning Gilbert Hernandez delar med sin bror Jaime Hernandez. Det har kommit fem versioner av tidningen. Den här gick i den fjärde versionen Love and rockets new stories som kom ut i åtta nummer.

Garden of the flesh
Hernandez senaste serie är en lätt pornografism omtolkning av bibelns skapelseberättelse med Adam (som föds med en erigerad penis) och Eva och Kain och Abel. På gränsen till det parodiska ibland men med en del stillsamt vackra scener som höjer boken.









tisdag 31 januari 2017

Läst i januari


Chilling Adventures of Sabrina Vol 1 av Roberta Aguirre-Sacasa (text) och Robert Hack och Jack Morelli (bild)
Efter att Afterlife with Archie där tonårsseriehjälten Ackes stad Riverdale drabbas av zombier blev populär så kom denna andra ungdomsserie omgjord till skräckserie från Archie Comics. Sabrina, tonårshäxan, är mer känd från tv-serien men var från början en tecknad serie.
Den här är inte lika underhållande som Afterlife with Archie. Skämtet med den var att den berättade historien allvarligt men med figurerna från skämtserien. Det gjorde att den kändes ny för att vara en zombieserie. Men en skräckberättelse med en ung häxa i huvudrollen är något man läst och sett många gånger förr.

Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg
Essäsamling. Recension kommer snart.

Nyckelroman av Agneta Klingspor
Jag tyckte bättre om den här än den tidigare Inte skära bara rispa (de två böckerna finns utgivna tillsammans i pocketboken Dagböckerna 1962-1992). Kanske för att jag inte hade de förväntningar som kommer med att läsa en bok som brukar finnas nämnd i litteraturhistoriska översikter.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Bokcirkelbok. Vi ska diskutera den i kväll.

Transformers vs G. I. Joe Vol. 3 av Tom Scioli (text och bild) och John Barber (text)
Det sista albumet i denna mycket märkliga serie. Här visar sej jorden vara en förklädd robot.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg
Självbiografisk berättelse.

Necessity av Jo Walton
Avslutande delen i en fantasytrilogi där gudinnan Athena bildar Platons stadsstat med hjälp av tidsresor och robotar.
På sätt och viss den svagaste delen men jag tyckte om slutet.

Saga vol. 7 av Brian K. Vaughan (text) och Fiona Staples (bild)
Kanske den mest deprimerande delen i d3n här spaceoperaserien. (Den här, liksom albumet nedan, har inte kommit ut i albumform än. Jag läste den i lösnummer-formatet.)

Jughead vol. 2 av Chip Zdarsky (text) och Ryan North (text) och Derek Charm (bild)
Även här är Sabrina tonårshäxan med.


söndag 29 januari 2017

Citerat från veckans läsning

"Hur typiskt för denna massa av svenska medelklassens familjenamn, bildade av namn på naturföremål — oftast av namn på två naturföremål, som äro varandra så främmande som möjligt. 'Nordkvist' — vad har ett väderstreck att göra med en kvist?"
ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

"När jag inte kan skriva igen drömmer jag detta:
  Konstnären P.O. Ultvedt (känner honom inte) säger till mig att han skapat allt femton minuter före vernissagen. Alla trådar samlas till en punkt i uttrycket. Jag säger att mitt skapande tar lång tid, ibland känns utnött och tradigt.
  Nästa natt läser jag Jan Myrdals texter och han kysser mig. Han har en mycket skön varm mun. Jag blir alltså kysst av den 'rationelle' Myrdal och samtalar med den lekfulle Ultvedt. Senare får jag reda på att de har samarbetat i FiB/Kulturfront. Den rationelle visar sig vara sensuell och den lekfulle passande för samtal."
ur Nyckelroman (i samlingspocketen Dagböckerna 1962-1992) av Agneta Klingspor

lördag 28 januari 2017

torsdag 26 januari 2017

Tarzan — apornas son av Edgar Rice Burroughs


"Först försökte Tarzan peta loss de små figurerna från sidorna, men han märkte snart att de inte var verkliga. Många av bilderna kände han inte igen — tåg, hästar, kor och hus låg utanför hans erfarenhet. Men ännu konstigare var de små svarta bilderna som stod bredvid de färglagda. Han trodde att det måste vara något slags underliga skalbaggar, för många av dem hade ben."
övers. John-Henri Holmberg

Det säjs att en kvinna som skulle ärva Edgar Rice Burroughs pengar en gång kallade hans böcker för eskapistiskt nonsens i tron att det var så Burroughs själv betraktade dem. Burroughs gjorde då henne arvlös. Han trodde på sina skapelser Tarzan och John Carter och kanske är det en anledning till att de (eller åtminstone Tarzan) överlevt.

Tarzan — apornas son handlar som du nog vet om ett barn som uppfostras av apor. Han växer upp och hittas av en grupp upptäktsresanden som tar med honom hem till England.
Burroughs kom att skriva 24 böcker om Tarzan. Böckerna filmades. Och många har försökt kopiera konceptet (som George Bruce i "Scream of the Condor" där en man blivit uppfostrad av gamar — novellen är lika fånig som den låter).

Tarzan betyder i boken "vitt skinn" och visst märks det att boken kommer från en annan tid (1912 för att vara exakt). Senaste filmatideringen försökte ändra om historien till en anti-kolonial berättelse. Men ursprungsberättelsen är i högsta grad en kolonial myt. Vilket gör det intressant att läsa den i ett postkolonialt perspektiv.

Kanske är filmerna numer populärare än böckerna. När skribenter som Edward Said eller Sven Lindqvist skriver om Tarzan så är det Johnny Weissmullers Tarzan de främst skriver om. Men boken är också rätt fängslande.

Tarzan är kanske inte stor litteratur men när Tarzan upptäcker världen ser läsaren den också ibland med nya ögon. Som i citatet överst där bokstäver beskrivs som nån slags underliga skalbaggar. Eller i novellen "The God of Tarzan" där Tarzan får höra talas om konceptet Gud: "If he met God, Tarzan would be prepared. One could never tell whether a grass rope, a war spear, or a poisoned arrow would be most efficacious against an unfamiliar foe. Tarzan of the Apes was quite content-if God wished to fight, the ape-man had no doubt as to the outcome of the struggle."

Utgåvan jag har är något förkortad. Det ska finnas en svensk oavkortad översättning. Men jag märkte inte att jag missade något.