"'Jag sade att jag förstod er. Och att jag trodde att det var den nionde oktober, men jag var inte säker, för jag kunde inte komma ihåg om min moders bröllopsdag inföll för tre eller fyra dagar sedan.'
'Vilket år?'
'Tolv åttioåtta Anno Urbis Conditae.'
'Nu var det Padways tur att bli förvånad. 'Förlåt, men vad skulle det bli enligt kristen tideräkning?'"
övers. Christina Fagerström
Om mörkret faller är en tidreseroman av L. Sprague de Camp som kom ut i början av 1940-talet. I den faller historikern Martin Padway i en tidsspricka tillbaka till Rom av år 535 efter Kristus.
Mörkret i titeln är medeltiden eller the dark ages som den ibland kallas på engelska. Padway beslutar sej för att med hjälp av sina kunskaper från sin tid försöka hindra medeltiden att bryta ut.
Men skulle inte det innebära att han ändrade sin egen (och läsarens) framtid och därmed utplånade alla han känner (samt läsaren) möjligen på ett plågsamt sätt? Strax innan Padway hamnar i tidssprickan så har han ett samtal med en professor om tidssprickor. Den professorn menar att om den som faller bakåt i tiden ändrar historien så kommer en ny tidslinje att skapas. Så kanske överlever Padways samtida (samt läsaren) hans mission att förändra historien.
När jag första gången läste boken så läste jag grundkursen i historia på universitetet. Om just den här perioden. Och romanen är nog mer underhållande om man kan lite om folkvandringstiden.
Boken är en klassiker inom tidresegenren och det som kallas för alternate history eller ukroni. Men den har också en föregångare i Mark Twains En yankee vid kung Arthurs hov. De Camps roman har inte riktigt det ursinne bakom texten som finns hos Twain. Men ibland påminner berättelsen om att det samhälle som boken skildrar förtjänade att falla.
Det gräsliga omslaget gör inte boken rättvisa.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar